När jag från början började fundera på att åka iväg på en språkresa var jag helt säker på att jag ville åka med en kompis. Det var första gången jag reste utomlands själv utan mina föräldrar, så jag ville i alla fall ha en kompis med mig som jag kände sedan innan. Men det var ingen som hade varken tid, råd eller lust, och därför var jag tvungen att åka själv. Jag var jätteorolig att jag inte skulle hitta någon att vara med. Det var ju hela 3 veckor jag skulle vara borta, i en stor främmande stad!

 

Men så här i efterhand är jag såsåså glad att jag åkte själv. När du åker med en kompis "tvingas" du inte börja prata med de andra, utan du håller dig mest till din vän eftersom det är det som är mest bekvämt. Det gör att du inte kommer lära känna ens i närheten av lika många nya människor som du hade gjort om du åkt själv. Och det är ju en stor anledning till att man åker på språkresa från början - man vill lära känna nya människor! Det jag tyckte var så himla bra med min språkresa var att jag träffade en massa nya vänner för livet, blev mer modig och vågade gå upp till fler och börja prata, utvecklade mina språkkunskaper, blev mer utåtriktad, självgående och ansvarstagande.

 

Jag är verkligen övertygad om att jag inte hade utvecklats alls lika mycket - som "engelskpratare" eller som människa - om jag hade åkt med någon jag kände sedan innan. Därför rekommenderar jag av hela mitt hjärta att du åker själv. Du kommer få ut så mycket mer av din resa. Det kanske känns läskigt nu, men tro mig, du lär tacka mig senare. ;)